Jag har fått ryckningar i ögat… “Ja, jag vet…” tänker du, “visst är det läbbigt när det smårycker under ögat eller i ögonlocket?”. Men det är inte så jag menar! Visst, det började så – i augusti! Det började med små ryckningar i nedre ögonlocket. Efter några veckor ryckte det under hela ögat och efter ytterligare nån månad började det rycka i hela kinden.
Nu har det gått åtta månader och det rycker fortfarande. Inte hela tiden… inte oupphörligt… men många gånger om dagen och naturligtvis när det är som minst passande. När jag vill göra ett inlägg på ett möte eller träffar nån jag inte sett på länge eller sitter i ett samtal med “någon mellan två jobb”.
Jag har varit inne i tunneln! Neurologen som jag träffade – en gråhårig man runt 70 – sa att mina ryckningar sannolikt beror på stress. Vaaaa? “Stress“??? Jag som aldrig har bråttom, aldrig har mycket att göra, aldrig gör sånt som jag inte vill 
göra… Han sa också att för säkerhets skull ville han göra en hjärnröntgen på mig. “OK” tänkte jag. “Kan väl inte skada”. Så vips in i tunneln med mig – en väldigt speciell upplevelse. Inte nåt jag längtar efter att göra igen direkt…
En vecka efter tunnelbesöket och hjärnröntgen kom chocken: De hittade ingenting!
Så nu går jag här… med ryckningar, utan hjärna och förstår att detta får jag leva med ett tag till – kanske resten av livet – å vill bara tala om för världen:
Jora, du flirtar allt!